Kylslagen februarirunda.

Minus tjugo grader visade termometern när ”Antikrundan” samlades på onsdagsmorgonen (7 febr.) vid Angarn. De sex deltagarna beslöt enhälligt att idka fågelsafari ut i det solgnistrande snölandskapet. Första stopp blev som sig bör för en angarnit i Skesta hage: mesar, en del andra tättingar och en större hackspett men ingen dubbeltrast trots eftersök. Innan vi lämnade hagen for en ganska smäcker men energiskt flygande svart kråkstor fågel med ljus näbb förbi. Vad var det? Inte korp, inte kråka, inte kaja? Råka? De flesta var nästan ense om det, men så här års? Tvivel blandades med kryssarhopp. Kanske en mörk, men inte helsvart kråka? Det blev till slut en ”obestämd kråkfågel”. En något frustrerande slutsats. Diskussionen avslutades i alla fall med två sidensvansar i en björktopp.

Ett kort stopp i Vadadalen gav ingen varfågel i år men en smygande räv utmed ån. Vid Kårsta blev det först välbehövligt kaffe på kyrktrappan i nästan värmande sol trots tolv minusgrader. En gröngöling hojtade inför rundvandringen i kyrkbyn. Gulsparvar och mesar och nötväckor lockade och varnade i träden och vår gamle bekant fårfarmaren visade upp för dagen nyfödda lamm. Den i ladugården vanligen stationära kattugglan var dock inte hemma.

Tiden rullade på och besöket vid Rödby kvarn (med säker strömstare?) blev inställt för en seriös satsning på Löttippens svartfåglar – här var det gott om korpar (15-20) och kråkor och kajor (3-400) och en hastigt uppdykande obestämd vråk. Men knappt något mer. Inte en enda vitfågel.

Fjällvråken vid Granby, sannolikt en ung hane, fotograferad i december 2006. Foto: H-G Wallentinus.

En ensam talgoxe höll vårkonsert vid en andra kaffepaus med artgenomgång. Det
blev 21 arter trots allt. En liten tröst blev sedan fjällvråken vid Granby på
väg hem till Angarn. Nu var det härligt i solen med bara åtta minusgrader i
luften.

2007-02-07 Ulf Linell