– fler mygg än fåglar?
SMHI hade spått regn fram till middagstid, men lyckligtvis inskränkte detta sig till korta perioder med duggregn när tolv skådare från Angarngruppen hade sökt sig till Rönnskärs udde mitt på Väddös östra kust. På grund av den täta molnskärmen tog det ganska lång tid innan det blev obsljus – i varje fall om man ville använda tuben med högre förstoring. Vinden var västlig, men ganska beskedlig. Oklart om det innebar att ett eventuellt sjöfågelsträck gick längre ut på havet?
Utanför udden kunde vi se mängder med alfåglar på vattnet eller flygande i alla riktningar. Andra andfåglar var gräsand och storskrake. Knipor flög förbi och en ensam salskrake kunde vaskas fram ur en blandad andfågelflock. Dagens mest allmänna sträckart var bläsand, men det passerade också ett antal krickor och några stjärtänder. Ett fåtal tobisgrisslor i olika grad av övergångsdräkt kunde också ”plockas in”, liksom några sjöorrar och två svärtor. Under en period passerade flera lommar. Alla som kunde bestämmas med någorlunda säkerhet var storlommar. Ute i vattnet rastade några skäggdoppingar och en säl (den senare följde med intresse vad fiskaren från Senneby hade för sig).
Vadarsträcket var fortfarande igång och en flock innehöll kärrsnäppor samt en enkelbeckasin. En kärrsnäppa och en kustpipare landade på ett skär långt bort. En gammal havsörn gjorde en lov in mot Sandviken, norr om Rönnskärs udde, och passade på att dra upp de änder som rastade där.
Tättingsträcket var oerhört magert. Dock passerade en skärpiplärka, men åt ”fel ” håll. Några gråsiskor, en del grönfink och några få bo-/bergfinkar drog förbi. I strandskogen bakom oss födosökte en familjegrupp stjärmes bestående av 11 fåglar.
Ibland ver det mer intressant att leta fåglar, t.ex. stjärtmesar, i strandskogen
än spana över havet vid Rönnskärs udde. Foto: t.v. H-G Wallentinus, t.h. Peeter
Boldt-Christmas
Efter hand fortsatte vi till Sennebyhaken någon kilometer söderut, med lika
magert sjöfågelresultat. Efter att ha stått på haken ett tag gick vi längs
stranden söderut och fick då exkursionens clou, en smalnäbbad nötkråka, som satt
på en tallgren alldeles intill oss. Den flög sedan en bit söderut och vi kunde
senare se en nötkråka sitta och äta havtornsbär i ett stort snår. Så småningom
visade det sig vara tre individer som höll till i snåret eller dess närhet. Vi
kunde se hur nötkråkan elegant plockade bär efter bär och lät det slinka ned i
gapet så länge det fanns plats. Det sista bäret blev sittande i svalget (det var
antagligen fullt längre ned).
Smalnäbbad nötkråka i ett havtornssnår vid Sennebyhaken. Foto: Peeter Boldt-Christmas
I havtornssnåren födosökte också en mängd koltrastar, samt grönfink, talgoxe och
blåmes. Senare kunde vi konstatera att en nötkråka som dessert på bären satte i
sig brosklav från ett träd i närheten. Det första exemplaret vi sett sågs sedan
plocka föda ut mosstäcket under de tallar där vi först sett den. Åtminstone en
del av födan bestod av skalbaggar, kanske också blåbär. Ett lite udda födoval
för en art som är specialiserad på frön från Cembra-tall!?
Smalnäbbad nötkråka söker föda på marken i strandtallskogen vid Sennebyhaken. Foto: Peeter Boldt-Christmas
Artgenomgång gjordes då alla sett sig mätta på nötkråka. Den gav 42 arter. Kanske inte så många arter, men några var sådana arter vi inte ser dagligdags. Ledde exkursionen gjorde Helena Blixt, Svante Söderholm och Hans-Georg Wallentinus.
2008-10-12 Hans-Georg Wallentinus