– Tättingarna regerar!
Till februari månadsrunda hade hela 15 tappra angarniter infunnit sig i den grå morgonen (vi har återgått till vanlig tid 07.30) trots ett ganska bistert väder med ett par minusgrader. Solen visade sig inte på hela dagen – man kunde bara ana var den fanns vid ett par tillfällen. Dock nästan vindstilla så det kunde ha varit mycket värre. Manfallet blev också begränsat och inga olyckor den här gången trots bedräglig halka. Även fåglarna verkade uppskatta stillheten så dagskryssen kom i ganska långsam takt. Vid fd Naturrum hördes någon glatt ropa ut blåmes och snart gladdes vi alla åt ett par kråkor! På väg ner från Örsta hördes dock fint sjungande svartmes och dagens första gröngöling flög över. Man kände att det blir nog en skaplig dag i alla fall. När vi närmade oss Sjöängen flög en stor flock kvittriga småfåglar förbi från Midsommarberget mot skogsholmen bakom Byksberget. Flocken var svår att bestämma säkert men arbetsnamn: Gråsiska. Vandringen fortsatte förbi Byksberget och trots mycket spaning hittades ingen varfågel (vilket tyvärr gällde hela rundan!). Många av de vanliga vinterarterna droppade dock in i långsamt tempo.
Redan vid Lundbydiket började det nypa i tår, fingrar och kinder.
Komna till Grävlingholmen kunde man se att skamgränsen fler arter än skådare nog skulle klaras av och när Stina hittade en fjällvråk steg temperaturen lite. Det var den ungfågel som tydligen är stationär och nu satt i en trädtopp bortåt Sommarstugeområdet. Sällskapet traskade på till Klosterbacken – kaffepausen lockade och vi konstaterade att frusna fingrar tinar av varm dryck. Ovanligt nog lockade fikat inte fram något spännande i fågelväg. Styrkta av det medhavda togs beslut att fortsätta runt hela Sjöängen. Lyssning i skogen utefter Lingsbergsdiket gav mest ovanlig tystnad så vi fortsatte mot den hägrande fågelmatningen i Skesta Hage. Förhoppning att få se vår kära fjällvråk på närhåll kom på skam. Den hade flyttat på sig och sågs icke mera den här dagen. På spaning efter skäggmes i vassarna utanför Stora Ekhammaren gladde några överflygande grönsiskors lockläte; det har varit glest med dem i vinter så det blev ett årskryss för mig.
Framme i Skesta Hage märktes det vart fåglarna tagit vägen den här dagen. Nu trillade arterna in redan på vägen fram till matningen. Väl där sågs, utöver mängder med grönfinkar, talgoxar, blåmesar, nötväckor och gulsparvar, ett par rufsiga svartmesar och minst en vardera av entita och tofsmes. En korp flög förbi (eller möjligen två). Herr och fru Domherre visade sig fint liksom några gråsiskor och pilfinkar. Lustigast var dock en trädkrypare som betedde sig underligt. Kröp länge omkring under den stora granen vid matningen och någon föreslog ”markkrypare”. Ett annat förslag var att han var bakfull och inte vågade klättra i träd! Det verkade som om han hörde denna insinuation och raskt flög till närmsta ek där han visade att han visst var en duktig trädkrypare.
Bild saknas. Det fanns flera spårlöpor av sorkar på stranden. Sorkarna är ju stapelföda för bland annat fjällvråk och kanske varfågel. Foton: Hans-Georg Wallentinus.
En andra kafferast klarades av utan problem (fattas bara annat!) varefter vi drog vidare mot utloppet. Givetvis lockade gärdsmygen som har den goda smaken att övervintra där. Likt en pluton fotsoldater gick gruppen på linje utefter ån från dämmet mot bron. Inte ett liv! Inte heller i krökarna mot Ådalen kunde minsta gärdsmyg uppbringas. Lite uppgivna lufsade vi åter mot fördämningen men några av oss ville inte ge upp så lätt utan höll oss intill ån. Och si: Där fladdrade en liten mörk fågel till helt kort men ändå tydligt. Och faktiskt ytterligare en gärdsmyg visade sig samtidigt. Båda försvann in i vegetationen på motsatta sidan. Trots ivrigt spanande ville de inte visa sig igen. Vet ej om alla hann få en skymt men i dagen protokoll satt den obs:en fint. Att kungsfåglarna vägrade svirra trots ivrigt lyssnande utefter skogsridån hela vägen utefter sjöängen och även uppe vi Örsta kunde vi stå ut med.
Dagens artgenomgång nedanför Midsommarberget visade sig stanna vid 23 som nog är ganska normalt för årstiden. Då fattas ändå vanliga arter som nötskrika och gråsparv. Slående är tättingarnas stora dominans. Bara tre arter (vråken och de två vanliga spettarna) föll utanför denna ordning.
Inget nytt tillkom heller på återtåget mot bilarna. Några av oss var kanske lite frusna efter en gråkall dag vid Angarnssjöängen. Ändå har varje årstid sin charm och dagens exkursion blev trots allt både givande och, som alltid, trevlig. Dagens värd var Lars Frankenberg.
2009-02-04/Tryggve Engdahl
Dagssumman, 23, ska jämföras med 12 (!) arter 2008, 21 arter 2007 och 16 arter 2006, dvs. nytt månadsrekord (igen!). /webmaster