I samarbete med Vallentuna Naturskyddsförening genomförde Angarngruppen en vårexkursion lördagen den 25 april. Vid samlingen klockan halv åtta denna lördagsmorgon kunde Stefan Paulin, dagens ledare, till slut räkna in ett tjugotal deltagare från båda föreningarna. Utmärkt fågelskådarväder blev det med svag till måttlig vind, lite mulet och ett tiotal grader varmt.
Först lite generell information om Angarnssjöängen, sedan beskådande av ett domherrepar i ett träd vid Örsta och sedan avmarsch mot Hällristningen och Tältholmen. Skönsång från bl.a. taltrast, bofink och grönsiska gav en trevlig inramning till de fina fågelobsarna, som snart följde: trädkrypare, svartvit flugsnappare (hane, årskryss för alla), ladusvala (årskryss för alla?) och sjungande trädlärka på sitt vanliga ställe efter Tältholmen. Visst är våren fortfarande tidig!
Väl uppe på Midsommarberget, så trillade vattenfåglarna in på löpande band: ett salskrakepar, brunand, skedand, bläsand och de vanligare andarterna. Bland vadarna hittades naturligtvis tofsvipa, men också gluttsnäppa (läte), skogssnäppa (läte), grönbena, enkelbeckasin och fem granna brushanehannar samt den verkliga pulshöjaren, som var en flock på 20 storspovar. Först den omisskännliga drillen, sedan dök de upp, cirklade runt sjöängen (ett varv riktigt nära) och så ner för landning på Örstaåkern. Vår!
Kaffepausen förlades till byksbergsdungesluttningen med begynnande solsken och nästan vindstilla. Någon riktig paus blev det nu inte, för plötsligt satt årets första gulärla i en björk alldeles bredvid oss. Detta är tidigt! Stor glädje! Lundbydiket blev så nästa stopp med närmare studier av rödbena, enkelbeckasin, änder och grågäss med nästan nykläckta ungar.
SNF och Angarngruppen i mycket nära samarbete kring en stolt vitsippa
Promenaden från Lundbydiket till Grävlingholmen och vidare mot Broholmen och Klosterbacken blev tämligen odramatisk, men sedan började det hända en del. Botanikerna i gruppen fick först syn på en vitsippa med avvikande höjd och utseende (artbestämning pågår) och sedan en vätteros, som är en växt, som saknar klorofyll och parasiterar på olika lövträd. Mellan dessa upptäckter knallade vi upp på Klosterbackens allra högsta topp och njöt av fornborg, vidunderlig utsikt över naturreservatet och sist men inte minst två stjärtmesar på mycket nära håll.
När vi var nöjda med dessa upplevelser bar det i väg genom skogen på norra sidan av berget och där upptäcktes (förutom vätterosen) rödhake, gärdsmyg och lövsångare. Det är vår!
Snabbt förändrades allt, då Stefan blev uppringd av Andreas Viberg, som precis observerat två ringtrastar på andra sidan berget, där vi nyss varit. De mest hängivna fågelskådarna lade benen på ryggen (bildligt talat!) och andra följde raskt efter. Fem minuters snabb marsch senare belönades vi med de två trastarna, som dessutom var två utfärgade och granna hannar och därmed omisskännliga. En raritet! Livskryss för flera, angarnkryss för många! Dessutom en rödvingetrast på marken i närheten av ringtrastarna och en dubbeltrast i ett lövträd bakom. FanTRASTiskt!
Något omtumlade avslutade vi själva exkursionen här och kunde summera förmiddagen till ett 70-tal fågelarter samt mycket annat. Många arter och flera mycket tidiga!
Några av oss hittade dessutom både mindre strandpipare och fisktärna vid Lundbydiket på tillbakavägen.
Vilken härlig lördagsförmiddag! Tack, Stefan och alla andra deltagare!
Text Gunnar Hesse Foto Karin Hendahl