– ur led är tiden?
Fullmånen sprider sitt kalla ljus över en annars mörk Örsta by. Det är lördag kväll. Klockan är tio i tolv. Gardinerna är fördragna och ordentliga människor håller sig inne.
Då – slår nattskådarna till. Samlar sig på berget för nattens riter. Anteckningsbok, penna, ficklampa och öron är hjälpmedlen. Kikare och matsäck i beredskap. Det är ännu mörkt. Att lyssna, är det som gäller. Svag nordlig vind. Fyra-fem grader (varmt). Inget flyg. Ingen trafik. Bara ett svagt prassel från de fem skådarnas rörelser.
Klicka bild
Tystnad är ingenting för de många vattenrallarna. Att väsnas och skrika så mycket som möjligt, är tydligen lockande för en hona av samma art. På dagarna grågäss. På nätterna vattenrall. De går i skift.
Med rallarna som kuliss, hörs ett svagt tock-tock-tock-. En dvärgbeckasin låter svagt från vassarna mot mittdiket. Ett kacklande läte hörs från de silvergrå vassarna. Kan det vara den rörhöna många missade på StOFexkursionen. En rörhöna är det i alla fall. Sen hörs varken beckasinen eller hönan av sig mer.
Rallarna fortsätter men orken tryter och det blir en ljudsvacka tills sävsparv och sävsångare tar över som kör.
Tiden går och månen med den. Molnen skymmer till o från. Som en matta på vattnen, återspeglas månljuset med tilltagande guldfärg. Änder och gäss med markanta silhuetter flyter omkring på mattan. Månen vilar sig till slut på en molnkant, likt tevens vädersol, för sedan slå ned i Klosterbacken och ljudlöst försvinna. (Vad annars?)
Det blir lite mörkare ett tag, för att sen åter ljusna något. En efter en vaknar fåglarna till liv. Landfåglar till skillnad mot sjöängens fåglar har mer ordnade sovtider. De vaknar till soluppgången, sjunger en stund, för att vara först på plan och få upp värmen. Sen äter de, men glömmer inte sjunga. När trädlärkan har frukost är en gåta. Tältholmens lärka startar försiktigt redan vid ett. För att sedan kraftfullt underhålla oss till sen morgon, utan hörbar paus. Stenskvättor och flugsnappare avslöjar sig lätt med sång innan de syns. Mindre pigga skådare fyller tyst på allteftersom, för att så småningom bli ett tolvtal.
Silvervassen förädlas nu till guld med solens hjälp. Skådarna står huttrande, även om det inte talas så mycket om det, i det tilltagande solljuset. Som dock ej faller där det skulle göra mest nytta. På huttrarna. Den kraftfulla trastkören tar sig ton. Tal- och koltrast tävlar med sina artfränder. Instucket här och där tar och talgoxe, gulsparv och många andra i.
Det är nu som kikarna kommer till allmän användning. En del har ju redan försökt tyda de grå skuggorna i vasshavet. Men nu inte en och en som tidigare. Nu ropas gruppvis med arter ut. Noteringarna halkar efter. Men det stora blocket, med det stora resultatet som vi alla samlas runt, fylls på allteftersom.
Kaffe o smörgås på stående fot hinns med ibland, i närheten av tuben, för att inte missa något. I ivern att vara först, ropas en del galna artförslag upp, men med snabb korrigering, efter kommentarer från kringstående. Men det är ok.
Nu är solen uppe och det är riktigt kallt. Nollgradigt och en ökande nordvästlig vind hindrar inte fåglarnas sång. Däremot vridandet på kikarnas rattar med tjocka vantar. Med dåligt fokus ser man inte rovorna på tre kilometers håll.
Ytterligare skådare sällar sig till Angarngruppens, trots vårt inte lågmälda utbyte av arter och orienteringspunkter. – ”Högt uppe! Klockan två om det vänstra vita molnet! Som ligger till höger om det svarta!” Ser ni inte molnet? Åh! Jag börjar om…. Eller ”Två björkar och en tall. Lite till höger tallen så är det en sten. På den stenen sitter den. Nej!! Nu försvann den. Timme ut o timme in. Mer kaffe.
Vi intalar oss att det är vår. Men den är lite olika mot andra. Brukar inte svalorna komma nu? Man glömmer lätt och minnet får stämmas av mot anteckningar. Men nu kommer faktiskt svalorna. Både hus-o ladusvala. Men då borde ju backdito dyka upp. Men nej.
Somliga hör och ser mer än andra. Så det gäller att hänga i och välja om man ska titta på ”sin” tornfalk eller byta till det som kanske är ”någons” eventuella lärkfalk.
Sen blev det korvobröd till skrattmåsarnas klagokör. Det blev en närobs på kaja som dock inte sett korv förut och sticker utan.
Närområdet känns avklarat och lufthavet spanas av efter flimriga prickar. Eller är det ögonen som går i kors. Vråkar o skarvar ok. Råka? Men alla små tättingar som strävar norrut är knepiga. Det saknas arter säger någon. Så lite vadare. O.s.v…..Men en efter en knaprar vi vidare i resultatlistan. Blocket får nya pluppar och vi får vara nöjda med över nittio arter. Rekord? – nästan.
Sen gick vi som var kvar hem.
Varför ändrade vi datum? Fåglarna bangar ju inte. Väderprofetsiorna utlovade 48 timmar regn och inte skurar, kring den tänkta tiden, men med en liten lockande sol dagen efter, slog vi till med en ändring. Och det blev ju inte fel.
De 12 på berget: Stefan, Svante, Roffe, Lasse, Björn, Christina, Bernt, Ulric, Roland, Dan, Jens, Anders.
Personligen upplevt och nedskrivet av Björn Nordling och Roffe Andersson tog bilderna
Diagrammet Svante Söderholm
Den nitioen arter långa listan Stefan Paulin
- Sångsvan
- Grågås
- Kanadagås
- Bläsand
- Snatterand
- Kricka
- Gräsand
- Stjärtand
- Årta
- Skedand
- Vigg
- Knipa
- Salskrake
- Storskrake
- Fasan
- Smådopping
- Svarthakedopping
- Storskarv
- Rördrom
- Gråhäger
- Havsörn
- Brun kärrhök
- Sparvhök
- Ormvråk
- Fiskgjuse
- Tornfalk
- Lärkfalk
- Vattenrall
- Rörhöna
- Sothöna
- Trana
- Mindre strandpipare
- Ljungpipare
- Tofsvipa
- Brushane
- Dvärgbeckasin
- Enkelbeckasin
- Storspov
- Svartsnäppa
- Rödbena
- Gluttsnäppa
- Grönbena
- Skrattmås
- Fiskmås
- Gråtrut
- Havstrut
- Fisktärna
- Silvertärna
- Tamduva
- Skogsduva
- Ringduva
- Kattuggla
- Gröngöling
- Större hackspett
- Trädlärka
- Sånglärka
- Ladusvala
- Hussvala
- Trädpiplärka
- Ängspiplärka
- Gulärla
- Sädesärla
- Rödhake
- Buskskvätta
- Stenskvätta
- Koltrast
- Björktrast
- Taltrast
- Rödvingetrast
- Sävsångare
- Rörsångare
- Lövsångare
- Svartvit flugsnappare
- Blåmes
- Talgoxe
- Nötväcka
- Nötskrika
- Skata
- Kaja
- Kråka
- Korp
- Stare
- Pilfink
- Bofink
- Grönfink
- Steglits
- Grönsiska
- Hämpling
- Domherre
- Gulsparv
- Sävsparv