– i sumpskogens armar
Förra sommaren byggdes ett spångsystem i strandalskogen vid Ullnasjöns sydvästra strand. Från början var det tänkt att bygga en ”sjöstad” här, men efter enveten kamp från olika ideella föreningar i Täby kommun och under ledning av Hasse Nordin, lyckades man spara en 50-metersremsa mot sjön. Förutom spången, finns också ett antal konstverk i form av diktcitat från Tomas Tranströmer, samt växt- och djurnamn från Sonia och Hans-Georg Wallentinus utredning om naturvärdena i skogen. Tyvärr gick inte allt att rädda, men förhoppningsvis ska den här strandremsan finnas kvar till glädje både för närboende och andra under lång tid.
Klockan sex på morgonen samlades till slut 10 personer och tre ledare (Hasse Nordin, Sonia och Hans-Georg Wallentinus) vid Ullna allés vändplan (det är fortfarande lite svårt att hitta ned till området). Redan här kunde vi lyssna på rödvingetrast med sin, i mitt tycke, tröstlöst torftiga stockholmsdialekt. En tidig trädpiplärka hittades också i en trädtopp.
Spångsystemet vid Ullna strand. Stigar/spänger med dubbel kontur är avsedda även för barnvagnar och rullstolar, medan stigar/spänger med enkel kontur är smalare. [Från informationstavlan vid den röda ringen på kartan.]
Väl inkomna i skogen kunde fler och fler av alskogens arter läggas till listan. Två trädkrypare var speciellt trevligt att se. Svarthättorna vaknade till så småningom och svartvita flugsnappare sjöng och inspekterade möjliga boplatser. Ett par stjärtmesar sågs och hördes också – typisk miljö för dem.
En av orsakerna till att området avsattes som grönyta i detaljplanen var att det fanns mindre hackspett i skogen. Någon sådan kunde vi inte upptäcka idag, men den hade noterats för bara omkring tre veckor sedan.
Området är osannolikt frodigt och så nära mangroveskog vi kan komma i stockholmsområdet. Här leder Hasse Nordin raden av skådare på en av de smala spängerna genom området.
I alskogsområdet finns två utsiktsplatser, där man kan skåda ut över Ullnasjön. Här fanns det chans att samla ihop gruppen för att lättare kunna peka på de olika fåglar som syns eller hörs. Det går, speciellt på den norra, att ha koll på fågellivet ute i sjön.
Den östra plattformen ligger inne bland vegetationen. Här konkurrerade skogens och sjöns fåglar om intresset. Just här fick vi fina observationer på svartvit flugsnappare och stjärtmes surrade i trädtopparna ett tag.
En art som vi saknade i den här miljön var gärdsmyg, som borde ha kunnat trivas här.
Rudolf Edelberger följer flugsnapparnas aktiviteter i trädkronorna. Han står här på en av de breda spängerna. I varje krök ersätts bräderna av sträckmetall, antagligen för att det inte ska samlas vatten på spången. Bakom Rudolf skymtar en del av den konstnärliga utsmyckningen, järnstolpar med växt- och djurnamn.
Vi fortsatte efter en stund norrut längs spången för att så småningom ta oss ut till den norra plattformen. Pedagogiskt nog hade vi sjungande rörsångare till vänster framför oss och sävsångare till höger. Det gav utmärkta tillfällen att jämföra de här två arterna, som ibland kan var knepiga om man bara hör en av dem. Ute över sjön jagade ett antal fisktärnor, en fiskgjuse strök längs stranden och en storskarv gjorde besök från skärgården. Här blev det fikapaus i det allt varmare solskenet. Vinden var västlig, så det var i princip vindstilla. Efter pausen berättade exkursionsledarna om arbetet med att bevara strandskogen trots ett hårt exploateringstryck.
Spången övergick mot norr i en grusad stig genom ett lundartat område med en hel del lundväxter. Stigen upplöstes efter ett tag och blev en knappt märkbar, smal stig upp på Ullna golfbana. Inga strandskator eller svarthakedoppingar fanns där, men årets första näktergal slog några slag i strandskogen.
De som var kvar efter artgenomgången arbetade hårt på att få ihop 50 arter jämnt. Här har Hasse Nordin fått syn på två drillsnäppor, medan Lasse Berglund slår upp något besvärligt artpar, kanske för att kolla skillnaden mellan större och mindre strandpipare.
Vi återvände till utsiktsplattformen för artgenomgång, som gav 45 arter. De flesta blev sedan kvar och belönades med bl.a. tre överflygande mindre strandpipare, drillsnäppa och förbisimmande skäggdopping. Genom envist skådande och bevakning av ”horisontfåglar”, landade dagens artantal till slut på 52 arter.
Hans-Georg Wallentinus skrev och fotograferade.
ARTLISTA
Knölsvan
Gräsand
Vigg
Knipa
Storskrake
Fasan
Skäggdopping
Storskarv
Gråhäger
Sparvhök
Ormvråk
Fiskgjuse
Sothöna
Trana
Mindre strandpipare
Enkelbeckasin
Drillsnäppa
Fiskmås
Gråtrut
Fisktärna
Skogsduva
Ringduva
Större hackspett
Sånglärka
Ladusvala
Trädpiplärka
Sädesärla
Järnsparv
Rödhake
Näktergal
Buskskvätta
Koltrast
Taltrast
Rödvingetrast
Sävsångare
Rörsångare
Svarthätta
Lövsångare
Svartvit flugsnappare
Stjärtmes
Blåmes
Talgoxe
Nötväcka
Trädkrypare
Skata
Kaja
Kråka
Stare
Bofink
Grönfink
Grönsiska
Sävsparv